Bilder från helgpromenaden i Åsveden

hittar ni här!

Vi var 12 personer som strosade runt i morgonluften. Anna-Greta, Pia & Pappa resonerade lite kring verksamheten vid tjärfabriken och Pia visste bland annat att där tillverkats bränsle till gengasbilar under en period i början 40-talet. Värmepannan som står kvar lär vara en konstruktion av Olars- Erland och veden klövs och krossades med en annan av hans uppfinningar, Peda-klyven(?).

Då det begav sig användes tjära bland annat som impregnering av tågvirke på fartyg och på trä på utsatta ställen. Idag är det möjligtvis en och annan flateka som får en strykning om våren. Härlig doft vill jag lova!

Karl-Evert Käller lär ha varit med i verksamheten och späntat tjärstubbar uppe på vändplanen. Veden packades sedan omsorgsfullt i grytorna (som fortfarande står kvar, om än i dåligt skick) och man tände i toppen. Från början fanns där ett vattenhjul som drev en fläkt som drog röken ner genom veden. Av hettan sipprade sedan tjäran ut genom rör i botten på grytorna.

Lennart Sandström har berättat för mig att kraftverket byggdes under tiden har var i skolåldern och att två män handgrävde grunden, lönen lär ha varit tio kronor om dagen. Nyfiken som han var besöktes byggarbetsplatsen var och varannan dag. Transporten av den tunga generatorn skedde med Lövgrens lastbil och bron vid Karamellfabriken fick förstärkas med nya fyrskäringar för att klara tyngden.

Obligatoriskt fika blev det i solen vid sågstugan. Dagen till ära med nysopat tak. Anna-Greta bjöd dessutom på fantastiska kolakakor med Dajm!

Vi får se om det går att göra något här under Bymella. Först måste jag läsa på i Åsvedenboken som Lennart Sandström tipsade om samt förankra det hos ägare och tänkta kunskapkällor.

//Björn Jonsing

This entry was posted in Bygdeföreningen, Friluftsliv. Bookmark the permalink.

Comments are closed.